Dag 7 Min bästa vän

Detta är egentligen det jag skulle skrivit om igår, jag funderade hela dagen på vem som är min bästa vän?

Den första jag kom att tänka på när jag såg att det var dagens tema var:

Daysie 1997-2007

Min vapendragare i vått och torrt!

(för hennes del gärna nåt väldigt illaluktande surdike utom mattes räckhåll)

Kom under dagen på mig själv med att vara väldigt lyckligt lottad! Det är nämligen så att jag inte kan välja EN, jag vill ha med flera för jag kan inte se hur jag skulle hantera det om någon av dessa helt plötsligt inte skulle finnas?
Strax innan mina föräldrar skiljdes träffade jag underbara C. Vi var som ler och långhalm under en sommar, sen hördes vi allt mer sällan till att till slut tappa kontakten helt med varandra. Nästan tio år senare, en sommar hemma i Delsbo åkte jag till en sommarfest med min bror, han skulle hämta upp en kompis efter vägen. Vem hade denna kopis med sig? Jo, min C! Det var som om vi aldrig varit ifrån varandra. Vi hörs inte ofta, och ses desto mindre, men varje gång vi hörs är det som om det var igår. Vi ringer och gråter, skrattar och pratar om allt och inget. Fram tills igår hade vi inte hörts sen i juli/augusti men det var som om vi pratat häromdan. Vi pratade just om det, den känslan att vi känner varandra utan och innan men ändå vet vi inte vad den andra gillar att till exempel äta?? Vi har ju inte umgåtts på det sättet på sååå många år och det är nu drygt 30 mil mellan oss.

Jag har även min fantastiska K. Även vi har känt varandra sen vi var yngre, då var vi jämt med varandra. Vi hängde jämt på klubben och kikade på killarna vi tyckte var snygga. Även vi gick under några år olika vägar, för sådär åtta år sen tog vi upp kontakten igen och vi fann varandra igen. Nu har även våra döttrar funnit varandra, inga kan vara gladare åt det än vi! Synd bara att det är 60 mil mellan oss, men desto gladare blir vi när vi ses.

Sen har vi goaste L. När jag bott här i några veckor träffades vi första gången på ett jobbpass. Ett tag senare träffades vi igen å sen har det liksom varit vi. Vi har följt varandra genom förhållanden, barn, tråkigheter och glada tillfällen. På tio år hinner man med ganska mycket, och mer ska det bli! =)

P. Min älskade P. Min sambo. Liksom med C och K har även vi varit ifrån varandra ett tag under vår resa tillsammans och vi fann att tillvaron inte är lika rolig utan varandra. Tillsammans är vi bäst!

Förstår ni mitt dilemma? Jag kan inte välja vem som är min bästa, de är alla mina absolut bästaste!

Kan DU peka ut din bästa vän?